Efter allt snack om häxhouse som blandar metal-estetik med elektronisk dansmusik och hiphop-beats är det naturligt nämna bandet Ho99o9. Rapgruppen består av två skräckfilmsdyrkande hardcorepunkfantaster som gör skitigast möjlig hiphop.

Vill du ha hiphop med kängpunk attityd är Ho99o9 bandet för dig. Har du svårt att skaka av dig halloweenfirandet, då är Ho99o9 bandet för dig.

Ho99o9 – Bone Collector

White Ring och konsten att göra en video om ingenting

När nyheten att White Ring gjorde entré på den insomnade häxhouse-scenen i somras jublade jag högst av alla. White Ring var tillsammans med Salem det band som bäst förvaltade den droneiga ljudbilden, beatsen och den hemsökta stämningen. Band som faktiskt kände som band och inte som namnlösa tangentkrigare med krångliga alias. Även om många säkert tyckte att det var själva grejen. Själv gillar jag band som faktiskt har attributen för att kunna bygga något långvarigt.

Häxhousen saknar officiella videor

Tyvärr har häxhousen var sorgligt befriad från ordentliga musikvideor. De flesta har nöjt sig med fanskapade vidare bestående av kollage av gamla skräckfilmer. Ingen protesterar väl egentligen mot en hemmagjord musikvideo, de utgör ju ändå grunden för de flestas youtube-konsumtion, men ibland behöver man officiellt material för att bli riktigt nöjd. Därför blir jag extra glad när White Ring faktisk har gjort en riktig video. Starring themself dessutom.

Konsten att göra en musikvideo om ingenting

Videon i sig är en riktig nollbudgethistoria där duon dels plaskar i havet samt hänger på en öde landsväg. Den ena av dem på en BMX. That´s it. Den enda effekten är den obegripligt hetsiga klippningen.

White Ring väcker varma minnen

Trots den absoluta bristen på ambition och faktisk talang älskar jag videon. White Ring påminner mig om ett 1990-tal där coolheten var den främsta dygden och du skulle vara shoegazigt obrydd inför att faktiskt anstränga sig. Det är i alla fall 1990-talet genom ett The Simpsons-filter, där band som Sonic Youth, Samshing Pumpkins och en hel brittisk övärld arbetade hårt för att inte verka bry sig om något mer än att stirra lealöst ner i en avslagen öl.

Trots de uppenbara bristerna i White Rings video hoppas jag att deras nya album kommer att väcka fler spöken till liv och häxöousen kan börja hemsöka oss igen, och att de i den nya vågen gör fler videor, hur innehållslösa och utan ambition de än är.

White Rings album Gates of Grief finns ute nu via bolaget Rocket Girl och via dina vanligaste musiktjänster.

White Ring – Nothing

Thrash från förr: Celtic Frost

Schweiz, landet som producerat så lite av konstnärligt värde att det är obehagligt, H.R Giger undantagen, har ändå gett oss Celtic Frost.

Celtic Frost tog metalgenren ännu ett steg längre ned i den mörka källaren än vad någon  annan tidigare gjort, och som sedan kastade bort allt med hair metal-fiaskot Cold Lake. Men den tråkiga historien ska vi inte fastna i.

Spred mörker tillsammans med Venom och Bathory

Innan bandet blidkade sitt skivbolag och sålde sin själ för en chans på Sunset strip var de rå urkraft karvat ur de Schweiziska bergmassivet. Medan Venom spred mörker från de brittiska öarna och Bathory spred satans evangelium från norden höll Celtic Frost fanan högt i centraleuropa.

Skippa Celtic Frost-återföreningen

Bandets återföreningsskiva från 2006, Monotheist, var inte ett fiasko men inget som man behöver ligga sömnlös över att ha missat. Nej, Celtic Frost är och förblir som mest relevanta på skivorna To Mega Therion, Into The Pandemonium och EP:n Morbid Tales. Med den triptyken har du tillräckligt med käftsmällar för att klara några ensamma veckor i en alpby.

Celtic Frost var med och lade grunden för black metal

Celtic Frost är definitivt, tillsammans med tidigare nämnda Bathory och Venom en stor anledning till att vi några år senare välsignades med black metal. Den råa kompromisslösa musiken och texternas mörker kombinerat med den ockulta auran inspirerade ungdomen att gasa i ännu högre hastighet ner i de allra mörkaste katakomber. Ut kom både den svenska death metal-eliten de norska och svenska black metal-fanatikerna och efter det var ingenting sig likt igen.

Vi ska naturligtvis inte glömma de morbida sydamerikanernas tillskott till det som fotade den mesta extrema metal, men det förtjänar precis som Cold Lake sitt eget kapitel här på Sonic Tundra.

För fler ”thrash från förr”:

Kreator

Sepultura

Sacred Reich

Destruction

Slayer

Kreator

Razor

För att runda av den här omgången av Thrash från förr avnjuter vi Celtic Frost live i en schweizisk? tv-studio 1985 där de framför Into the Crypts of Ray. Mycket nöje.

Celtic Frost – Into the Crypt of Rays

Nördarnas revansch

I svallvågorna av Perturbators briljans öppnas dörrar för mig till fler och fler briljanta synthwave-akter.

En ny upptäck är för mig, inte för resten av världen, är Powernerd.

En namn svårt att inte älska, med en video lätt att dyrka. Vendigo är i det närmaste estetisk perfektion för oss VHS-fantaster.

Powernerd – Daft Punks retarderade kusiner

Videon till Vendigo befolkas av karaktärer som lättast skulle kunna beskrivas som Daft Punks retarderade kusiner. Men Powernerd är absolut inte bakom flötet. Deras kristallklara 80-talssound och plastiga gitarrsolon får mig att drömma om tider då musik delades på kassett och film bäst avnjöts på VHS.

Men precis som i fallet med Perturbator har Powernerd något eget, det är inte bara ett retrodyrkande, även om det kan verka så vid första anblick. Bandet försöker faktiskt skapa låtar gjorda för att framföras live och med potential att bli något mer än bara en kitschig accessoar.

Synthwave-tider på Sonic Tundra

Vi låter Powernerd bli startskottet för fokus på intressanta syntwave-akter. Vilka inom denna extremt mallade genre kan vara intressanta bortom klichéerna?

Powenerd –  Vendigo

Uncle Acid & The Deadbeats – redo att rocka

Världen är full av posörer. En uppsjö av charlataner som är beredda att göra vad som helst för att lura oss att de är äkta vara. Som att en frodig mustasch och en lite för tight jeansjacka skulle räcka för att skapa rockmusik värd att lyssna på.

Rocken är död. Trummor, bas och gitarr är en museal konstform och det är bara ett fåtal som faktiskt skapar något som är värt något. Men de band som faktiskt lyckas, de är guld värda.

Uncle Acid & The Deadbeats är ett sånt band.

Nu är de tillbaka.

Som om de någonsin var borta.

Många är de som försökt att skapa rock i sin renaste form. Få är de som lyckas. Som om 70-talets rockgudar karvat fram en krigare, beväpnad med de allra vassaste riffen, ur den allra hårdaste sten.

Uncle Acid & The Deadbeats album Wasteland släpps den 12:e oktober.

Uncle Acid & The Deadbeats – Shockwave City

 

Sverige-aktuella Tragedy

För några veckor sedan överraskade neocrustpionjärerna Tragedy med ett nytt album, Fury, det första sedan 2012 års Darker Days Ahead. En kul och behövlig pressen i dessa mörka tider.

I skrivande stund befinner sig Tragedy i Sverige för konserter i bland annat Linköping och Umeå. Klassisk hardcore-mark med andra ord.

Det är svårt att tänka sig hur den svenska punkscenen hade sett ut utan Tragedy. Band som Agrimonia och Martyrdöd hade knappast låtit som de låter om de inte hade varit för punkarna från Memphis.

I brist på annat kör vi en spelning med Tragedy från 2012.

Tragedy – Live @ The Democracy Center