Page 2 of 36

Länge leve council estate-gospeln

Jaha, då var det Stormzy-dags här på Sonic Tundra. Efter att bloggen har legat i koma under några veckor sparkar vi igång den igen med lite lagom färsk grime.

Stormzy har ju varit något av en följetong här på bloggen. Varje gång jag tänkt att jag skulle fokusera på lite ny doom eller iskall black metal har mannen från London pockat på min uppmärksamhet och snott rampljuset.

Så vi får återkomma till metalvärldens mörka katakomber vid ett senare tillfälle. Istället blir det ironiskt nog en hyllning till Gud.

Stormzy – Blinded By Your Grace PT. 2

The Exorcist GBG strikes again

Yes, monstret från Höga Nord Rekords lever och mår bra. Det är för band som The Exorcist GBG Sonic Tundra finns till. Svensk musik när den inte bara är som bäst utan som allra mest intressant och vital.

Morpheus Rising är som sig bör en elektronisk resa upp för floden mot mörkrets hjärta. Fråga: blir det bättre än så här? Svar: kanske, men inte just i dag.

Nya skivan II släpps den 26 januari och i alla fall jag kommer förhandsboka den här rackaren.

 

The Exorcist GBG – Morpheus Rising

Viagra Boys

Hamnade i mitt i ett starkt sug efter Viagra Boys. Denna orkan av stökig rock, som tonsatt ilska i missbrukarled. Och vad passar väl då bättre en livevideo som illustrerar just detta.

Viagra Boys – Call Of The Wild

Mitski – din nya amerikanska favorittjej

Jag fick upp sist av alla upp ögonen för Mitski. För den som eventuellt är ännu senare på bollen än vad jag är kan Mitski beskrivas som inte alls så sockersöt pop med stora gitarrer. En skön vibb av alternativt 1990-tal, som jag i nio av tio fall skulle vara totalt ointresserad av, men Mitski innehar en cool svalhet som ändå attraherar.

Mitski – Your Best American Girl

Thåström i gott sällskap

Jag älskar Thåström. Få artister har varit lika viktiga för mig. Däremot känner jag inte för att fylla Sonic Tundra med blogginlägg om mannen från Högdalen. Få artister är så sönderanalyserade som Thåström och jag känner att det helt enkelt inte finns så mycket att tillföra.

Sedan Thåström 2005 släppte Skebokvarnsvägen 209 har han haft en helt unik röst. Visst, Ebba Grön hit och Imperiet dit, men alla vet det är skivorna från 2005 och framåt som verkligen blev något större.

Många räknar Skebokvarnsvägen 209 som starten på det nya Thåström-soundet. Det menar jag är helt fel. Den självbiografiskt akustiska skivan är snarare en tydlig markering att den bredbent rockguden är borta. Den är ett avståndstagande och en andningspaus för det som komma skulle. En fullständigt genial andningspaus och min värld den bästa svenska skivan någonsin.

Senaste skivan Centralmassivet fortsätter utveckla den värld som han uppfann på Kärlek är för dom. Men den bakomliggande soulen och gospeln på Den Morronen har utvecklats och en resa till den amerikanska södern verkar ha fått honom att släppa sargen.

Som sagt: Thåström behöver vi inte skriva om egentligen. Däremot måste vi prata mer om Sällskapet, Thåströms sidoprojekt med vapendragarna Ossler och Hellberg. Den första självbetitlade skivan kom 2010, och där har de tagit Thåströms centraleuropeiska svärmerier till sin spets. Om bluesen uppfunnit i Ruhr-området skulle det ha låtit så här, tror jag att någon skrev någonstans.

Den första resan vi tittar närmare på med Sällskapet blir Järnstaden. På albumversionen sjöngs den av Nino Ramsby, men den fungerar utmärkt med Thåström på sång också.

Sällskapet – Järnstaden

Medleydags med Sonic Tundra

Förr några veckor sen presenterade Eminem nya låten Walk On Water, gästad av Beyoncé, och vad självklart ska den presenteras i amerikansk prime time-tv.

Här kör Eminem ett medley med utgångspunkt i Walk On Water. Var? SNL så klart.

Dom där stråkarna.

Gott så.

Var så goda.

Eminem – Walk On Water/Love The Way you Lie/Stan