Page 2 of 38

Thrash från förr: Kreator (igen)

Åååh Kreator! Det blir inte bättre än Kreator. Eller, jo, det blir det, men kanske inte just i dag, just nu.

Så just därför utnyttjar vi det här utrymmet på Sonic Tundra för en tillbakablick på Essens finaste metalpluton.

Kreator är kanske ett av de finaste exemplaren som finns av verkligt thrash-mode. Estetiken är på pricken. Jag utmanar er alla att utmana den ståndpunkten, men ni vet alla att motstånd är meningslöst.

Utan dröjsmål…här kommer Kreator med Toxic Trace.

Kreator – Toxic Trace

Sonic Tundra tipsar om skotskt hat med Venomwolf

Skotska  Venomwolf bjuder på thrashig och trasig black som inte stryker någon medhårs. Punkig metal eller metallisk punk? Du väljer själv. Venomwolf har potential att förena alla älskare av hårda tongångar på samma dansgolv.

Venomwolf undviker blajjigt retrodyrkande utan att vara medveten om det förflutna. Det här är varken musik som blickar bakåt eller framåt, det är musik som pekar i en helt annan riktning, mot ett parallellt universum där du trycker in en kassett i stereon till din muskelbil och kör mot solnedgången medan atombomberna faller runtomkring dig.

Venomwolf – Cryptic Steel

Spiders ger en grundkurs i rock

I april släpper svenska Spiders nytt album. Spiders har alltid funnits någonstans i bakhuvudet, alltid uppskattade men inte dyrkade. Jag hoppas att kommande albumet Killer Machine kommer att ändra detta.

Deras raka rock är inget att skoja bort. Ärlighet, hjärta och kärlek till trummor, bas, gitarr och snygga melodier gör dem till ett band som bör omhuldas av alla som en gång dyrkade band som The Hellacopters på den tiden det begav sig. Men även för dem som behöver en grundkurs i hur rock bör spelas.

Spiders – Dead Or Alive

The Exorcist GBG – II

II med The Exorcist GBG är en smärre fullträff
The Exorcist GBG levererar med full kraft på II

Förväntningarna har varit stora. Peppen enorm! Skulle albumet vara lika eggande som teasern som dök upp för några veckor sedan.

När albumet nu landat på hallmattan och gått några varv på skivspelaren kan jag lugnt konstatera att skivan är lika bra som jag hade förväntat mig. Det är dunkelt och monotont, men inte utan melodier och snygga detaljer. Tänt dig om Neu! hade teamat upp med John Carpenter för göra soundtracket till en erotiskt thriller på 70-talet.

Nu längtar jag efter att se den här skapelsen live. Allra helst hela skivan framförd som en helhet, från början till slut. Vi får se vad framtiden har att erbjuda.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Höga Nord Rekords fortsätter hålla fanan högt, och om inte 2018 kommer att bli ett överdjävulskt bra musikår har vi en bra kandidat till årsbästalistan här.

 

Polarpriset öppnar dörren för svaga åsikter

Det var en riktig bomb Polarpriset släppte idag – Polarpriset i populärmusikklassen går till…Metallica! Oväntat, men kul?

Nyheten öppnade så klart dammluckorna på twitter och alla andra platser där människor uttrycker åsikter. Att gaffla om pristagare är inget konstigt i sig, det ligger lite i sakens natur att det inte råder konsensus kring valet. Ett pris delas ut per år och det finns innebär att det finns tusentals andra som inte får det. Bättre blir det inte av Polarpriset redan är utskällt för sina tidigare tveksamma val. Sting, någon?

Den orimliga kritiken av Metallicas Polarpris

Att ett band från världens mest ringaktade genre – metal – får priset gör naturligtvis att folk fullständigt tappar fattningen. Den slöaste kritiken är att det återigen är ”vita rocksnubbar” som får priset, men det kommer från människor som inte ens vet tillräckligt för inse att 50% av Metallica knappast skulle vara välkomna på ett vit makt-möte. Rocksnubbe-grejen är också lite väl slapp, det gör ingen glad att klumpa ihop Paul McCartney med Metallica – visst använder de sig trummor, bas och gitarr, men där slutar likheterna.

Den rimliga kritiken av Metallicas Polarpris

Kritiken att kvinnor är illa representerade och att soulen samt hihopen förtjänar ett erkännande köper jag. Visst, Stevie Wonder har fått Polarpriset, men listan på soulpionjärer som förtjänar att skaka hand med konungen och få ett överräckt kuvert fyllt med sedlar är lång. Att hiphopen har förändrat musikvärlden råder det inget tvivel om. Pionjärer som Public Enemy, Dr Dre och för den delen Afrika Bambaataa skulle vara rimliga pristagare. Och de priserna måste komma. Snart.

Metallica – den rimliga pristagaren

Men om vi faktiskt tar Metallica på allvar, vilket vi bör, är de i min värld ett rimligt val. Visst, kan man argumentera att för att Black Sabbath skulle ha fått det före Metallica. Men vi får inte glömma att Metallica faktiskt tog en obskyr extrem genre och förädlade den och tog den ut till massorna. Black Sabbath uppfann den moderna hårdrocken men Metallica tog den extrema hårdrocken, den som var för the chosen few, och gjorde den till något som alla kunde ta till sig, vilken har öppnat dörrarna för otaliga band att nå ut med sin musik. Betydligt mer extrema band kan i förlängningen tacka Metallica när lönekuvertet dimper ner på hallmattan.

Med dubbla känslor som hårdrocken kliver in i finrummet

Samtidigt som man kan glädjas över att hårdrocken kliver in i finrummet, lika mycket måste vi vara på vår vakt så att inte hårdrocken blir ett museiföremål. Metal hör hemma bland svett och kravallstaket, inte bland frackar och monoklar. Där ska väl i och för sig Metallica redan stå till svars för sitt symfoniorkesterexperiment.

Så istället för att sitta nöjda och återigen återvända till Master Of Puppets medan vi lägger oss bekvämt i soffan måste vi ge oss ut och jaga nya kickar utryck som dyker upp under det breda paraplyet vi kallar för metal. Vi kan ju börja med Tribulation, eller vad säger ni? Sonic Tundra kommer i alla fall ta sitt ansvar och vägra blicka endast bakåt.

Sammanfattningsvis är det jag vill säga att visst, Metallicas Polarpris kan ifrågasättas, men det ska isåfall göras seriöst. Den som bara slappt avfärdar Metallica utan kunskap om vare sig bandet eller genren gör bäst i att sätta sig långt bak i klassen och hålla tyst tills man faktiskt vet vad man pratar om.

Metallica – One