Sida 34 av 39

Appendix nr.2 till inlägg om Electric Wizard

Det är inte juste mot engelska Electric Wizard att skriva om dem utan att snacka om dem som liveband. Själv fick jag äran att se bandet live i en källare i Växjö för ett antal år sedan. Fantastiskt naturligtvis. Svettigt och suggestivt som sig bör. Detta var någon gång efter Witchcult Today och bandet var laddade till tusen, och att se bandet live i en källare kändes som en perfekt inramning. Tack för det Småland.

Sen dess har jag tyvärr missat Electric Wizard live. Nyligen spelade de på Close-Up-båten, tyvärr åkte jag inte med färjan, vilket jag ångrar. Inte för att jag tror att den inramningen hade varit den ultimata, men det är inte var dag som Electric Wizard beger sig till Sverige, och då får även en finlandsfärja duga.

Jag minns inte låtlistan från den där kvällen i Växjö, men troligtvis lirade de Satanic Rites of Drugula.

Den låten bjuds det på här.

Electric Wizard – Satanic Rites of Drugula

Zola Jesus är tillbaka

Eller tillbaka och tillbaka, Zola Jesus har väl inte varit någon annanstans än här. Ständigt aktuell , alltid bra. Men nu har hon i alla fall släppt en ny video till kommande LP:n Okavi, som kommer i september. Det här är så klart strålande nyheter och det låter framförallt väldigt bra.

Låten är skriven ur en seriemördares offers synvinkel. Morbid!

Den här kommer jag garanterat lyssna några varv på under väntan på fullängdaren.

Zola Jesus – Soak

Mastodon – rockande fantasier

Mastodon har varit med oss länge  nu. Det är kittlande att tänka att de existerat i snart 20 år. Hur kom det sig att band som man fortfarande tycker känns fräscha börjar bli retrorockgamla!?

Leviathan är mästerverket

För min del peakade bandet med kolossen Leviathan från 2004. Sea brast är och förblir ett mästerverk. Där korsades den gamla tidens tyngd med den nya tidens melodier utan att någon del i bandets sound förlorade kraft.

Bandets senaste gåva till  världen, Emperor of Sand, är även den ett stabilt verk som förtjänar en genomlyssning, men de där verkligt krossande hitsen saknas.

Fantasyrock som inte blir töntig

I sedvanlig ordning bygger bandet skivan kring en historia, den här gången om en vandrare i öknen,  fantasyrock som inte blir töntig helt enkelt. Brett Hinds är inte den man mobbar när han dyker upp med rollspelstärningar, om man säger så. Ett ont ord till honom och han tvingar dig att käka upp tärningarna.

Vad ska Mastodon göra i framtiden?

Det ska bli intressant och se hur Mastodon utvecklas i framtiden, hur kommer vi att se tillbaka på deras backkatalog? Framförallt vad mer har de att ge, kommer de att leverera diskbänksrealistisk misärmetal i framtiden, eller har de fler fantasirika historier i sig? Jag hoppas verkligen att de håller sig till konceptet de kör idag, den perfekta blandningen av underhållning och allvar. För självklart finn det ofta en djupare botten i bandets historier. Som den senaste skivan som har närstående till bandets död som bakgrund. Självklart är inget så enkelt som vi först tror. Det är ju sällan det.

Oavsett hur det blir kommer jag att fortsätta följa bandet, men det behövs en ny Leviathan för att jag verkligen ska börja dyrka dem igen. Men jag hoppas att den dagen kommer, Mastodon är ett band som jag vill dyrka.

Mastodon – Show Yourself

 

Ny ambitiös video från JAY-Z

Varje gång man tror att JAY-Z lagt micken på hyllan och bytt scenen mot styrelserummet på heltid dyker han upp igen. Jag brukar nästan glömma bort honom som artist, hans största funktion för mig de senaste åren har varit som vän och sedan fiende till Kanye West.

Nya skivan 4:44 har fått lysande recensioner, men vi får se om jag orkar plocka upp den och ge den en ordentlig chans. Oavsett är videon till The Story of O.J grym och angelägen. JAY-Z må vara mitt inne i en liten kontrovers just nu, men säkerligen kommer han att rida ut den. Hiphopens grand ol papa brukar ta sig igenom det mesta.

JAY-Z – The Story of O.J

Doom och oanständiga skivomslag

Omslaget till spliten mellan Electric Wizard och Reverend Bizarre
Vinylsplit mellan Electric Wizard och Reverend Bizarre

Jag är inte en pryd man, men hur ska jag förklara det här omslaget för min dotter när hon gräver fram den ur samlingen i framtiden.

För det först, jag förstår att det är naivt av mig att tro att min dotter skulle ha något intresse för min skivling när hon blir äldre.

Men om, så har jag ett och annat att förklara, så det är lika bra att slipa argumenten redan nu.

Electric Wizard är världens bästa band och bör förlåtas för allt

Jag vet inte om det är ett argument i sak, men det är ett faktum. Det spelar ingen roll hur mycket grime och soul jag konsumerar, Electric Wizard finns alltid där.

Witchcult Today kontra Dopethrone

Jag upptäckte dem med skivan Witchcult Today, och det är fortfarande den jag håller närmast hjärtat. Det är väl allmänt känt att Dopethrone är deras största stund, men jag fastnade för Witchcult today för att de prioriterar svänget. Skivorna innan fokuserade mer på tyngd men för mig är svänget prio ett.

Avbildning är inte samma sak som uppmuntran

Här kommer ett vettig argument. När människor i allt som oftast ger sig på att tolka musik och texter ska det alltid göra biografiskt. Många har svårt att förstå det här med att oklä sig en roll och spela ut en karaktär.

Vi ska väl inte på allvar tro att David Bowie trodde att han var en rymdman. Det är i och för sig inte omöjligt att han vid olika tidpunkter i livet trodde att han var det.

Likt film och litteratur måste musiken också få gå in i roller och avbilda även det smaklösa och det främmande.

Och Electric Wizard är smaklösa. De är dessutom så jäkla bra på det att de förtjänar vår respekt. De är konstnärer. Nämnde jag att de gjort en låt om en knarkande vampyr?

De har gjort en låt som heter Legalize drugs and murder

Den rubriken säger väl det mesta. Den titeln är värd ett Nobelpris i sig. Kanske ännu svårare att motivera för ett tonårsbarn, men det är så briljant att den trumfar all världens moralism.

Made my case?

Sonic Tundra kan inte få nog av grime

Vad säger ni, ska vi fortsätta köra ännu lite mer grime? Vi gör så, vi kör tills vi stupar. Vi har snackat Stormzy förut, och vi gör det igen.

Jag gissar att Stormzy kommer att slå igenom stort. Skepta kommer att ha respekten och plöjt upp en viktig väg, men det det är Stormzy som kommer att sälja ut arenorna. Det är min gissning i alla fall. Inte mig emot. Ena dagen älskar jag Skepta, och den andra är det Stormzy som får hjärtat att bulta, ibland är det båda. Så vem som vinner fighten spelar ingen roll, förhoppningsvis blir båda det nya Coldplay, men frågan är om världen klarar av att balansera två grimestjärnor.

Vad säger ni?

Stormzy – Big For Your Boots