Page 35 of 35

Låt Neurosis jämna oss med marken

Snart kommer Neurosis till Sverige igen. Bandet som är hårdare än ett lastfartyg fullt med illegala vapen gör vårt avlånga land osäkert med spelningar både i Stockholm och Göteborg.

Jag upptäckte Neurosis på gymnasiet. På den tiden var jag höghastighetsfanatiker och läste i Close-Up Magazine om Neurosis – typ världens hårdaste band. Tyvärr hade jag missuppfattat ordet hård och trodde att det per automatik skulle betyda världens snabbaste band. Skivan som jag först hörde var ”A sun that never sets”, och jag fick spring i benen ungefär tre minuter. Vad det här än var så var det inte Nasum.

Som tur var förstod jag efter ett tag att snabbast inte alltid var bäst utan att musik tung som sirap var grejen. Min nya devis blev ”spela långsammare och en helt ny värld av fantastiska band öppnade sig. En sak alla de här banden hade gemensamt var att de alla hade Neurosis-skivor i skivbackarna.

Neurosis – världens mest pretentiösa band

Säga vad man vill om Neurosis pretentioner, och de är många, så är de i alla fall alltid uppriktiga. I en värld av ironier är det befriande med ett band som tar sig självt på allvar, och som står för det. I 30 år har de gjort just det: tagit sig själva och sin musik på allvar.

Brödraskapet Neurosis

Ofta beskriver sig bandet som ett brödraskap. Och konstigt är det inte, 30 år i en turné-van och med drogmissbruk som kommit och gått och bandet fortfarande intakt. Det är beundransvärt. Att de dessutom inte släppt ifrån sig ett dåligt släpp, eller något som inte låter som Neurosis – på 30 år – är galet i en tid då allt ska anpassas efter rådande marknad.

Ska jämna Sverige med marken

Så nu ska de alltså hit igen. Så om du i början av juni känner marken skaka ska du inte vara orolig, det är bara Neurosis som sparkat igång ännu en tonsatt undergång. Jag vet inte hur du känner, men jag tänker i alla fall se dem. För mig blir det i Göteborg, men i Stockholm kommer svenska punkpionjärerna Wolfbrigade vara förband,  så det hade inte varit fy skam det heller.

Ekologisk black metal med Wolves in the throne room

Få som gillar black metal har undgått det här bandet, och åsikterna är många. Är de ett gäng friluftshipsters eller ett av vår tids mest intressanta black metal-band. Ska de ens kallas black metal?

Låt mig fört och främst vara tydlig med att jag förstår kritiken från mer ortodoxa utövare av den konstform vi kallar black metal; den här musiken ska vara ond och bygga  på religiösa grunder, men i brist på bättre ord kan vi nog inte kalla Wolves in the throne room för något annat än black metal.

Bandet har gjort sig mer känt för at bruka jorden än för sin musik. Det är synd. Letar man efter stämningsfil metal som fortfarande är kompromisslöst hårt är Wolves in the throne room helt klart värt att kolla upp.

Wolves in the throne room – Cleansing

Sonic Tundra tittar närmare på Höga Nord

Om ni kommer att följa den här bloggen kommer ni att märka att Höga Nord rekords kommer att återkomma gång på gång. Anledningen är att de är ett av Sveriges just nu mest intressanta skivbolag.

Att tryggt vända sig mot ett skivbolag för vägledning är inget nytt. Det spelar ingen roll om bolaget heter Southern Lord, Motown eller Mute, ett skivbolag ska vara en garanti för kvalitet – du ska kunna gissa dig till hur bandet låter bara genom att se bolagsloggan.

Höga Nord och Woah Dad – kampen om Götet

De senaste åren har Göteborgska Höga Nord varit ett av Sveriges mest intressanta skivbolag. Annars domineras staden av bolaget Woah Dad, men när de maximerar sin närvaro med Sveriges allra största artister som råkar bära någon slags indie-aura och flyttar in på självaste Liseberg, känns Höga Nord som den sanna rebellen som faktiskt aldrig  växte upp.

Jag har inget ont att säga om vare sig Håkan Hellström eller Dolores Haze och sannerligen inte om INVSN, men det är bara det att när underjorden känns underjordisk händer det något med mig, och Höga Nord känns underjordiska på riktigt.

Sonic Tundra gör tummen upp för Mythologen

Ett av banden/artisterna jag verkligen fastnat för på Höga Nord är Mythologen. Galet malande och malande är bra. En promenad med Mythologen i lurarna är som att gå rakt in i galenskapen, och det menar jag på ett mycket positivt sätt.

Vem fan behöver droger när Mythologen redan dragit i sig allt på bordet och låter dig höra hur det känns?

Jag hoppas verkligen att de aldrig säljer ut Ullevi utan håller sig nere i underjorden, även om de skulle förtjäna en arena.

Videostund med Sonic Tundra

Jag tänkte att vi kunde började den här resan på Sonic Tundra med att spisa lite trevlig kraut n roll från alltid lika pålitliga Paper.

Jag har följt Paper, om än inte så noga, sedan ganska många år tillbaka. Tyvärr har de inte fått riktigt den uppmärksamhet de förtjänar. Jag hoppas verkligen att terassamarbete med alltid lika förträffliga Höga Nord kommer att mynna ut i något mer.

Tills dess får vi hålla till godo med det här.

Paper – Come on